Gud, jag bara gråter och gråter...Ellen är borta, och ingen som möter en då man kommer hem....Tomt så jävla tomt.Hur mycket tårar ryms det i en egentligen??

Saknaden är ENORM, känns som om jag ska gå sönder......

Malmby har ALDRIG ALDRIG kännts så vansinnigt ensamt.....

Vill ha henne tillbaka, själviskt tänkande jag vet, men vill det verkligen.Krama henne och aldrig släppa.....

Solen lyser och vinden blåser.Dagen och livet fortsätter som vanligt, men utan min vän......

Jag måste ju lida av den känsligaste mage som existerar.Kräktes igår rejält, måste ha ätit nåt olämpligt alltså...Nu är jag helt tömd på energi och mår inte alls som jag hoppats på:( Kommer i och med detta inte bli ngn tävling för mig, ibland måste man lyssna på kroppen.Dessutom tävlar jag nästa helg, och sen nån helg efter det.Så tävla hinner jag , änfast det känns surt. Känns dock skönt med det beslutet taget, att ha en ledig helg framför sig trots allt.Inget ont som inte har ngt gott med sig.

Sorgens dag idag då Ellen, min vän, finaste lilla vovven åker till himlen.Kan knappt skriva detta då det känns helt fruktansvärt, och tårar bara väller fram..Men hon är gammal, och är inte alls pigg, eller sitt vanliga jag längre, och hon kommer inte att bli piggare heller...Vill inte att hon ska lida.....

Vila i frid min fina fina vän. Kommer att sakna dig! Då jag blir ensam kvar, hälsa alla vänner där uppe att vi ses igen........ Älskar dig gumman.....