Det blir bara aldrig aldrig som förr.Och visst fattar jag ju det, helt pantad är jag ju inte, men det där speciella ljudet, då man stoppar nyckeln i dörren och vrider om.Just det ljudet man hör då man öppnar dörren, och ögonen man fick se, en glad viftande svans...Det saknar jag mest... Så jävla ensamt.

Bara en hund...Skitsnack...Min vän!

Saknar Lego också...Änfast jag vart med honom varje dag.

Känner att tiden inte riktigt har räckt till, och inte orken heller över helgen.Veckan började bra, men så fick jag ju nån jäkla mat förgiftning, som tur var kunde Agnes rida honom...I Söndags blev det en härlig längre ridtur med lillasyrran...Kung, men så sattes mina planer i stöpet idag, då Sigge ringde då jag var i skolan och undrade om jag kunde hoppa in och jobba ikväll, självklart så kan jag ju det, behöver slanten och så vill man ju ställa upp!

Hann dock inte rida, och känns inte alls bra, solen sken idag, och kom typ precis hem..Bara att mocka och ta in dom...

Hann iochmed detta inte träna själv heller idag, var på gymmet igår och körde ett långt pass med varierande saker, kanonhärligt, så är väl inte hela världen.

Tycker bara inte om att tappa kontrollen på mina planer...

Jag borde gå och lägga mig, helt klart.Fredrik jobbar eftermiddag, och huset,(som är rätt så litet) känns enormt, och lite kusligt just ikväll...

Hör dom välbekanta ljuden hela tiden och glömmer av mig för en kort stund...Var ju bara jag och katterna hemma numera....