Ja, det är ju ingen hemlis längre att jag ska sälja Amigo... Det känns tungt så tungt..men har funderat länge, jag är för det första arbetslös, det är ett faktum att pengarna inte strömmar in från alla håll och kanter,tyvärr..Kroppen har sagt ifrån och jag måste ta det lugnare ett tag, kan för närvarande inte rida två hästar, kan hittils bara skritta och jogga lite smått med Legenden,så nu står han hos Sara Karlsson i Vännäs, Pernilla ska rida honom, passar ju utmärkt då hennes lånehäst Loppan åkte hem till Ö-vik igår.Litar till 100% på min bästa vän, som är en mkt duktig ryttare, och vi har exakt samma tankar bakom hästeriet...Sen blir övergången lite lättare, om han blir såld och åker, så känns det inte som om den stora klumpen i halsen ska spricka varje gång man tittar ut genom fönstret, och han inte står i hagen...Det är verkligen en fantastisk häst, som har en kanonframtid att se fram emot.Vill att han ska komma till en ryttare som kan ta tillvara på hans kapacitet, och ge honom ett bra och kärleksfullt hem...

Om man ser kapacitetmässigt borde jag sälja Legend,Amigo har sååå mycket mer i sig än vad Legend har, men det går bara inte, han är för nära hjärtat..Vi har gått igenom alldeles för mycket tillsammans..Bara det är ju en historia i sig..

När Legend kom till mig var han vansinnigt nergången, den långa resan från Estland hade tagit hårt på honom.Glömmer aldrig då jag och min syster Jenny satt i bilen på Hippologum och väntade spänt på att lastbilen skulle komma...

Han var mycket reserverad till en början, osäker, ensam på jorden, raggig och långhårig, skitig och tunn.Blev upp på det sjuk, fick hög feber och varbölder i svaljet...Så första veckorna mellan oss bestod att att ge honom sprutor, vilket gick bra, men inte stärkte våra band direkt...

När han såsmåningom blev frisk så var det dags att börja rida, stel och som en planka var han, kändes precis som att sitta på ett staket, ramlade över dom små kryss jag försökte hoppa med honom..galoppera gick i 190 km i timmen....Hade honom i Vindeln då, inget ont om det stallet, det är kanon, men han trivdes inte, det vet jag nu.Var dålig på att äta, hade lättare för att stressa upp sig osv..

När jag flyttade hem honom blev det en helt ny häst..han hade kommit hem...

Nu är han kungen i stallet, stark och glad..Jag vet allt om honom, han vet allt om mig, närmast mitt hjärta..

Han har inte den bästa hopptekniken, bäst gångarter, snyggast extriör, inte märkvärdigast på nåt vis..Men han har allt för mig, och vi har varandras förtroende...En fantastisk vän som jag alltid har roligt med och kan lita på!!!

Sen har vi hittat en hel massa som vi gillar att göra, hoppa, och tävla..Det är en höjdare, fara och bada på sommaren, långa turer i skogen, galoppera i djupsnön.....Sen har vi våra bråk ibland, men det hör till...

Amigo, han har haft en kanonstart i sitt liv, han har ett härligt självförtroende för alla människor, alltid glad med vem han än är med!!! Jag har gjort mitt, har ridit in honom, och haft kul varje dag under tiden!!!Men nu är det dags för honom att gå vidare!!!!Nya utmaningar för lillagrå!!!!

Nu måste jag skynda mig att göra en tjockpannkaka till Fredrik, som ska jaga..Suck.. Kul va... men är ändå borta imorrn, speaker på blåbärshoppningen!!!! Vi ses!!   

Pollykaka!!

3 ägg

2dl socker

200g blockchoklad ljus el mörk

1/2 dl vetemjöl

100g smör

1 påse polly orginal

Vispa ägg och socker vitt och pösigt, smält smöret och chokladen.Tillsätt mjölet,polly och chokladsmöret med äggsmeten,rör tills detta är blandat..Häll sedan i lämplig form och grädda kakan mitt i ugnen på 175 grader i ca 25 min..Kakan ska vara kladdig då den är klar..Låt stå och svalna något innan servering!!!